– det är både roligt och utvecklande
Tävlandet är motorn för all sport. Utan tävling – ingen utveckling. Utan utveckling – svalnande intresse. Utan intresse så dör sporten så småningom ut. Jag vill därför uppmuntra piloter att börja tävla och även ge en del tips inför de första tävlingarna. Jag har inte erfarenheten och kunskapen att berätta hur man når framgång i sporten, men med erfarenheter från ett tiotal FAI kategori 2 tävlingar samt en kategori 1-tävling så vet jag i alla fall en del om vad som väntar.
Varför ska man tävla? Svaret är enkelt. Man får ut så oerhört mycket mer av flygandet och utvecklas mycket mer som pilot. Att slentrianmässigt flyga omkring i tratten vid hemmafältet eller på hemmahanget ger inget i längden. Utan utveckling mattas intresset snart av för att till sist helt dö ut. Alla människor behöver utmanas, mer eller mindre, och då och då lämna komfortzonen. Börjar man tävla kommer man att få flyga på många olika platser i varierande förhållanden. Man pushar sig mycket mer för att verkligen hålla sig uppe och flyga lite längre och snabbare än sina konkurrenter eller kompisar. Dessutom flyger man ofta tillsammans med flera piloter samtidigt vilket både är roligare, lättare och mer lärorikt. Du ser vad andra tar för beslut och du har flera termikmarkörer som underlättar termiksökandet. En stor fördel är också att detaljerad väderinformation presenteras varje dag och man får veta flygställets olika begränsningar och faror, vilket gör det mycket lättare att komma igång på ett nytt flygställe. Den hjälpen är inte alltid så lätt att få när man kommer till ett nytt ställe som friflygare. Det finns även funktionärer som hjälper dig med starten, vilket kan vara ovärderligt under stökiga förhållanden. Ibland anordnar arrangören även transport till startplatsen och/eller upphämtning eller samordning av upphämtning vid utelandningar. Men detta är inte jättevanligt, oftast får man fixa detta själv. En tävling medför att du kommer att flyga cross country. Handen på hjärtat, hur ofta blir det av när du friflyger på hemmafältet? Att klippa navelsträngen och se startplatsen försvinna utom synhåll är verkligen en spännande känsla. Då är man fri som fågeln och det gäller att hålla sig uppe! Sist men inte minst. Man får träffa mycket fler piloter och likasinnade än vad man får som friflygare. Man flyger samma sträckor, ställs inför samma utmaningar och får uppleva både glädje och frustration, vilket ger en speciell samhörighet piloterna emellan som är svår att få under andra omständigheter. Kort sagt. Jag skulle inte vilja vara utan tävlingarna, de är årets höjdpunkter även om resultatet ibland kan få en att bryta ihop. Inför de första tävlingarna Här följer några tips till dig som tänker börja tävla. De bygger på de erfarenheter jag hittills fått. Jag är medveten om att jag ibland kastar sten i glashus, men det gör dem inte mindre sanna för det.
1. LÄR DIG LANDA ORDENTLIGT MED DIN VINGE Oroar man sig för landningen så flyger man sämre. Bättre med en vinge med sämre prestanda men som du vågar landa på små och dåliga landningar än med en vinge med topprestanda där du var och varannan gång misslyckas med landningen. Men allt för dåliga prestanda är inte heller bra då det kan vara långt mellan landningarna vid bergsflygning.
2. HA ORDNING PÅ UTRUSTNINGEN Ta för vana att rigga strukturerat och effektivt. Gör alltid på samma sätt och sprid inte fodral och annan utrustning vida omkring dig. På en tävling kan det ibland vara dåligt med utrymme att rigga och ibland är det blåsigt. Ofta är det lite stressigt och det blir inte bättre om du ska behöva leta efter saker som kommit bort. Samla allt du behöver för flygningen i selen kvällen innan. Låt det som du inte kan ta med på flygningen vara kvar i bilen. Ett exempel från verkligheten. En arrangör ordnade lastbilstransport av vingar upp till starten. Den sista biten fick vi bära utrustningen kanske 300 meter och 50 höjdmeter till riggplatsen. När vi väl kommer upp hittar min kompis inte sina lattor. Eftersom han hade torkat vingen i målområdet efter nattens regn misstänker han att de ligger kvar där. Han rusar därför ned till parkeringen, ”kapar” en minibuss och får chauffören att köra ned i full karriär från berget. Efter en timme kommer vederbörande tillbaka med moloken min. Han hittade inte lattorna. Uppgivet vänder han på vingen en gång till och då trillar lattorna ut! Det är nu bara fem minuter kvar till startfönstret öppnar. Det är ingen bra start på en tävling.
3. MINIMERA ANTALET PRYLAR Ju mer prylar, desto mer att hålla reda på eller att tappa bort. Det gör att du stressar upp dig i onödan och förlorar fokus. Är det verkligen nödvändigt med en GoPro i varje bygelben, vingspets och kölrör? Behöver du dubbla toarullar, matsäck för en vecka och blir det verkligen så kallt att du behöver tre lager tröjor innanför speedarmsen? Ju mer prylar desto större risk att något kommer att strula. Men ingen regel utan undantag. Det fick jag lära mig den hårda vägen. Det kan vara en god idé att ha med sig en back-up GPS utifall den ordinarie lägger av. Det är inte troligt, men det kan hända. Det är ett litet aber att behöva knappa in brytpunkterna två gånger när det ofta är stressigt efter banbriefingen, men det är än värre att stå utan GPS när man befinner sig på 2000 m och starten går. Vatten i en camelback är i princip ett måste att ha med sig. Ofta är det mycket varmt på riggplatserna och man behöver fylla på vätska även i luften. Man behöver även ha så mycket vatten med sig att man klarar att vänta på upphämtning om man landar ute. Räkna med att du kommer att landa ute, väntan kan ibland bli lång beroende hur man ordnat det med upphämtning. Jag brukar också ha en påse salta nötter och något sött godis med mig i selen. Salt och sött är gott och förhindrar huvudvärk.
4. LÄR DIG DITT INSTRUMENT Framförallt måste man lära sig att lägga in brytpunkter, larmning och det som hör navigeringen till. Eftersom man inte flyger tävlingar så ofta och instrumenten inte alltid är så intuitiva är det lätt att glömma hur man gör. Det ökar stressen innan start. Det finns inte en uppsjö av instrument att välja på direkt. Många använder Flytec 6030, vilket jag också gör. Där finns allt man behöver och lite till, med ett undantag. Det finns ingen karta, ”moving map”, så man kan flyga på den utlagda tracken. Man navigerar istället med hjälp av en pil som pekar mot nästa brytpunkt. Nackdelen med detta är att det inte går lika lätt att se sin avdrift och risken att man flyger i en ”båge” är därför rätt stor. Med ”moving map” ser man hela tiden sitt läge i förhållande till den utlagda tracken vilket jag tycker är en stor fördel. Annars är Flytec 6030 mycket bra och lättanvänd. På senare tid har det kommit olika appar för mobiltelefoner som man kan använda som ett komplett flyginstrument tillsammans med en specialbyggd pod.
5. VAR PÅ PLATS MINST EN DAG FÖRE STARTEN När man kommer till ett nytt ställe finns det många osäkerhetsmoment. Starten ser knepig ut, var släpper termiken, var finns ”bombout-landningarna” och hur ser de ut? Ofta stressar man upp sig över detta helt i onödan. Får man bara gjort ett flyg, testat starten och huvudlandningen, samt sett omgivningarna från luften så visar det sig oftast inte vara några konstigheter. Har man tid kan det även vara en god idé att köra omkring och kolla på lite landningar i området. Hur ser de ut, lutar de och finns det andra hinder? Detta gäller främst vid bergsflygning. Det ökar tryggheten och är man trygg flyger man bättre. Var finns tävlingarna? Tyvärr har utbudet på tävlingar i Sverige inte varit stort de senaste åren. Det är många år sedan en tävling med FAI-status hölls och de senaste tio åren är det bara Skånes Fagerhult Open som arrangeras av Skånes Drakflygklubb som genomförts varje år. Men i år så hölls även en tävling i Sala arrangerad av Stockholms Hängflygklubb. Av vad jag hört så finns det ett gäng tävlingsintresserade piloter där. Jag hoppas att det kan bli en återkommande tävling och att fler klubbar intresserar sig för att anordna tävlingar. Det behöver inte vara så komplicerat. Gör det enkelt, använd de resurser som redan finns i klubben och boka upp en helg eller en långhelg. Skulle vädret omöjliggöra flygning är det ju inte hela världen. Men ju fler sådana tävlingar som utlyses, desto större chans att någon går att genomföra. Vädret är som det är i vårt land, det kan bli en helt inställd tävling men det kan också bli fantastisk flygning. Det är bara att gilla läget. Sedan vill jag även rekommendera att åka ut på FAI tävlingar i Europa, USA och Australien. Det är inte så svårt och det finns många riktigt bra tävlingar, både plattland och bergsflygning. Gå in på FAIs hemsida och anmäl dig. Du kommer inte att ångra dig!
Text och foto: Thomas Hylander
Tidigare publicerad i Hypoxia 3/2018
