Vi har varit på VM i Makedonien och tävlat. I planeringsstadiet var vi flera som skulle åka, men sedan föll några ifrån och i slutänden blev vi fyra personer i två bilar. Håkan Andersson Bernardo med sin fru Abadia i en och Tommy Nilsson och jag i den andra. Min resa var längst ifrån Arvidsjaur med nära nog 400 mil och i Kalmar klev Tommy på. Håkan och Abadia var redan på väg och vi satte upp en disciplinerad långkörning med jämna stopp och chaufförsbyten. Första övernattning i Ungern för några timmars sömn. Jag startade från Arvidsjaur vid lunch på fredag och vi kom fram sen kväll måndag. Håkan och Abadia semesterkörde vägen ner med olika besöksmål före och de anlände dagen efter oss till den lägenhet vi hade hyrt. Vi var ju på plats 6 dagar före tävlingen för att hinna lära oss omgivningarna och fixa telefonkort bland annat. Makedonien är ju utanför EU och det blir dyrt med svensk telefon då.
Inskrivningen var på söndag 6:e augusti och då flyttade vi också in på Hotel Montana i Krushevo där headquaters huserade. Tommy och Håkan tävlande för Sverige och jag som friflygare och upphämtare. Måndag var officiell träningsdag och tisdag första tävlingsdag med invigningsceremoni på kvällen. En karneval med vandring i kortege från hotellet ner till centrum och där talade officiella personer högtidligt innan det övergick till gatufest med levande musik. Vi kände ett ansvar för våra prestationer framöver och avrundade tidigt.
Krushevo har en bergig terräng med en stor slätt mellan bergsryggarna. Starten ligger på 1430 meter över havet och fallhöjden ligger runt 700 meter beroende på var man landar. Starten är en bred kulle med konstgräs på och direkt utanför finns oftast husblåsan. Startriktningen är ostlig och man har en Holfuy vindmätare. Det finns en start på andra sidan slätten som vi provade dagen före tävlingen, men där kan man inte starta i ett VM eftersom det skulle ta för lång tid att få iväg hela startfältet på 130 piloter. Upplägget var att först startade rigids eller klass 5 som det heter och därefter flexvingarna i klass 1. Resultaten från dagen innan avgör startordningen till nästa dag. De 30 första startar i omvänd ordning så att heatsegraren startar som nummer 30. Undantaget är early birds. Det är ett system där piloter som önskar en annan startordning än sin plats kan anmäla sitt intresse att starta före och det är max 10 platser. På teamleaderbriefingen varje morgon lottas dessa platser ut. Jag som friflygare måste starta före startgaten eller efter. Vårt koncept var att jag och Håkan körde upp vingarna på toppen efter frukost och parkerade min bil på bottenlandningen sen. Under tiden gick Tommy på teamleaderbriefingen och sen åkte vi upp med Håkans bil.
Jag provade både att starta före och efter. Ibland var det svårt att hänga kvar när man startade först och då landade jag vid bilen efter ett kort flyg och gjorde mig klar för att köra upphämtning. Det var ju skärmar som skulle starta före mig också och när det blåste starkt för dem hade de problem och jag kunde inte starta. Någon dag körde de kurvningen åt fel håll också och jag lämnade berget. Jag uppmärksammade tävlingsledningen om det och det blev bättre sen. Termiken över slätten började senare och slutade tidigare än på berget och gick man ut för tidigt, så fanns det ingenting att hämta där. Ofta kom det upp piloter som hade startat tidigt och bombat för att sedan göra omstarter. Det var en uppvisning i organisation från vissa länder som supportade sina piloter som hade landat på bottenlandningen. De riggade fort igen, men jag fick vänta längre med min start om jag hade bestämt mig för att starta efter tävlingspiloterna. Ganska snart upptäckte polisen stressade utländska chaufförer som körde för fort med vingar på taken och de satte upp fartkontroller på flera ställen. Vi hade en gemensam grupp på Whatsapp och där delades informationen om var polisen höll till.
Även om tävlingsledningen tillhandahöll information åt oss på Telegram och man följde ju med via online tracking var piloterna fanns, så var det ju upp till oss att ordna transporterna. Då målen låg längst bort vid staden Bitola blev körningen många timmar. För att hitta fick vi länkar med koordinater som man öppnade i Google Maps. Det var inte lätt eftersom Google skickade ut mig på ofarbara vägar många gånger. Dagarna blev långa också då det tog onödigt lång tid att hitta rätt väg sen. Alla team hade problem, men många hade fördelar med att vara mer än en i bilen och då får passageraren navigera. Jag var den ende som både friflög och körde pickup och gjorde det dessutom bra. En enda dag plumpade jag min körning då jag flög över tre timmar och landade vid målet istället för vid bilen. Den dagen var Tommy sjuk på hotellet och Håkan landade ute strax efter mig och då fick Tommy ta transporten.
Tävlingsuppgifterna låg som sicksackbanor ut över slätten med stora cylindrar för att medge olika vägval. Ofta med motvindsben som plockade ner många piloter, men många gjorde också taktiska val som att våga tro på termiken över slätten. Eftersom den dog ut tidigare belönades snabba piloter som kunde ta sig ut till landningen på slätten tidigare. De som hade fastnat längre på vägen mötte istället motvind utan termik i slutet. Världens bästa piloter är bra på det här och skillnaden mellan dem och andra deltagare längre ner på listan är att de gör färre misstag. Det går fort och den som flyger för sakta förlorar.
Det fanns lite nya tekniska detaljer att titta på också. Mera carbon förstås och blänkande segel i nya material, men även de som flög med äldre beprövade grejer. Jonny Durand flög en 6 år gammal vinge för att han inte hade hunnit komma överens med den senaste från Moyes. Visserligen vann han inte, men det var en underhållning att se livetrackingen från honom. Han brände på fort mot en turnpoint och förlorade mycket höjd. Han hade valt att följa bergssidan och ledde heatet när det tog stopp och han lyckades sent med en low save från under 200 meter. Konkurrenterna bakom flög förbi på hög höjd på rak linje mot turnpointen flygandes över dalen. Det var fascinerande. Jag förvånades över att termiken var bättre där än på berget. Jag hade själv flugit där Jonny var dagen före och tvingats landa, men han kom upp igen och gick i mål sen.
Alex Ploner från Italien vann med sin blänkande Laminar i herrklassen och vi fick en ny världsmästarinna med Sasha Serebrennikova med en vacker Litespeed RX 3. I damklassen är det hon och Corinna Schwiegershausen som sticker ut och de andra har en bit kvar till deras nivå. Corinna har varit länge i världstoppen för damer och den här gången räckte hon inte till. För Håkan och Tommy blev resultaten sämre. Håkan flyger riktigt bra och hade han nått mål i alla heat, så hade placeringen varit väldigt hög. Nu blev det 50 och det är inte illa och Tommy som blev sjuk missade ju tre heat och det hade varit intressant att se hur det hade gått med hälsan i behåll. Han flög bättre och bättre eftersom, men sista landningen i mål var han helt slut och hade feber.
På en resa som är så lång som den här hinner mycket hända och jag valde själv att åka för att stimulera mitt flygintresse. Jag fick allt jag hade hoppats på och även överraskningar man inte kan förutse. Krushevo är ett fint flygställe och det är billigt där. Resan dit och tillbaka tar lång tid och kostar mycket pengar. Vi betalar ju själva allt privat och vi har ingen chans att mäta oss med världseliten idag. Däremot hittar man inspiration och utveckling för den egna flygningen. En dag flög jag som friflygare och markerade termiken åt tävlingspiloterna och när jag tyckte att det blev dags att lämna över till dem, så drog jag till nästa blåsa. Jag hade flugit med världseliten i en gaggle fastän jag ville undvika det. Det gick bra och det var roligt.
Länk till resultat. 23rd FAI World HG Class 1 / 14th FAI Women World Hang Gliding Class 1 / 9th FAI World HG Class 5 Championships (civlcomps.org)
