Det var en fin söndagsförmiddag i mitten av augusti. Fedingesjön låg spegelblank vid det lilla flygfältet och solen var på väg upp på en klarblå himmel. Vi var fem piloter som samlats för att försöka flyga sträcka. Den här sommaren var annorlunda. Normalt brukade vi vid den här tiden på året befinna oss på sydligare breddgrader för bättre flygförhållanden och för att delta i tävlingar. Men sedan tidigt i våras härjade en pandemi vilket medförde stängda gränser och krav på distansering. Så istället hade den nationella distansligan fått nytt liv och nu stod vi här för att försöka förbättra våra resultat i den.
Prognoserna var lovande, det förutspåddes en svag sydostlig vind, en dagstemperatur på omkring 30 grader och cumulusbildning. Molnbasen skulle ligga på omkring 2000 m.
Som vanligt denna sommar var det Per som skulle sköta bogserandet med triken. Han är antagligen Skånes meste bogserpilot och har dessutom varit hängflygare sedan tidernas begynnelse.
Förberedelserna inför flygning brukar ta någon timme, drygt. Det ska riggas vingar, packas selar och snackas. Håkan satt länge och väl denna förmiddag och knappade på sitt instrument, antagligen hade han stora planer… Eftersom det lovades svaga vindar hela dagen satsade alla på att flyga FAI trianglar, då får man dubbla distanspoäng och man slipper tidsödande upphämtning om man bara tar sig runt. Det pratades om att börja österut, sedan åt nordväst för att få ett sydligt ben tillbaka till mål. Min egen plan var att gå lite mer mot sydost mot Vittsjö och Bjärnum för att sedan gå norrut mot Hallaryd, en sträcka med mycket landningar, och sedan tillbaks till Skånes Fagerhult. Det skulle bli omkring 70 km.
De första cumulus-puffarna började visa sig över fältet vid 12-tiden. Eftersom vi haft ett ganska stabilt högtryck en längre tid samt att det var varmluftsmassa och ganska sent på året så brukar det ta lite längre tid innan termiken kommer igång. Håkan var först till start denna dag. Strax efter 13:00 rullar han iväg på dollyn efter Per. Han bogseras ganska högt, ovanligt högt för att vara Håkan. Efter att ha kopplat ur, ser vi att han kommer mer eller mindre raka spåret tillbaks mot fältet. Inget bra tecken! Först på låg höjd, kanske 300 m, börjar han kurva. Och det är inte övertygande, men molnen ser ju bra ut! Har vi kanske startat lite tidigt i alla fall? Hur som helst, han hänger kvar och näste man till start är Harald.
Efter Harald är det min tur. När Per landat rullar jag ut på banan med dollyn. Det är otroligt hett och mina kläder är alldeles genomblöta av svett. När jag lagt mig till rätta har den svaga sydostliga vinden vänt och vi har nu svag backvind. Vingen skuggar ingenting från det håll solen står och nu har jag inte ens en lätt bris i ansiktet. Det blir makalöst hett och det är nästan så man blir snurrig. Vi står så i kanske 10 – 15 minuter innan vinden åter rätar upp sig och Per startar motorn igen. Man kan starta i svag medvind med dolly, men det är inte så roligt för trikepiloten eftersom utflygningen från fältet kan bli ganska låg. Inte bra om han får motorstopp på låg höjd över sjön.
Jag ger start-tecken och vi åker iväg. Så fort vi fått upp farten svalkar fartvinden skönt och hjärnan börjar att fungera igen. På 800 m kopplar jag ur i svagt stig väster om fältet. Det är inte helt övertygande men efter några varv går det i alla fall stadigt uppåt. Jag toppar ut på 1800 m MSL och befinner mig då nordväst om fältet. Ser samtidigt att Harald kommit mycket lågt och är på väg att landa. Även Tommy har startat och kopplat ur, han ligger lägre än mig men öster om fältet och kurvar. Ser att molnbildningen ser bra ut åt sydost dit jag tänkt flyga så jag tar ett glid mot nästa moln som ligger över mossen på andra sidan E4:an. Härifrån har jag Vittsjö inom räckhåll samtidigt som det är lätt att ta sig tillbaka till fältet om jag skulle misslyckas med att hitta lyft. Men lyftet finns där och jag tar mig upp från 1300 m till 1900 m MSL. Lämnar tratten och beger mig mot molnen som ligger lite norr om sjöarna vid Vittsjö och kurvar här upp mig i tre olika blåsor till 2000 m MSL. Under tiden ser jag en vinge ganska högt över mig som har nordvästlig kurs. Tänker först att det är Tommy, men inser snart att så snabb kan han inte vara! Han låg ju lågt när jag lämnade fältet. Så det måste vara Håkan som kommit upp och dragit iväg och nu är en bra bit före. Mot Bjärnum är det ett stort blått hål, så jag bestämmer mig för att följa molnstråket som går i nordostlig riktning istället. Jag glider mot raden av öppna fält som sträcker sig upp mot Hallaryd. Ser samtidigt en segelkärra på ungefär samma höjd på nordlig kurs. Den försvinner snabbt ur sikte.
När jag kommer fram till fälten är jag på 1100 m och hittar där svagt stig som tar mig långsamt uppåt. Ser samtidigt att jag har ett stort samhälle strax öster om mig, funderar på om det kan vara Hässleholm, men inser ganska snabbt att det kan det inte vara. Hässleholm ligger ju mycket mer söderut… Plötsligt slår det mig, Osby! Och Osby ligger ju under Kristianstad TMA med botten på 1350 m. Trots att där är ett fint moln vågar jag inte gå längre österut eftersom jag inte vet exakt var TMA gränsen går. Nu skulle man behövt ett instrument med karta och luftrum! Jag stannar därför kvar i det dåliga stiget som tar mig upp till 1600 m MSL.
Jag kommer inte högre och drar mig därför lite norrut längs de öppna fälten. Ser inga jättefina moln där, vilket det däremot finns vid en sjö åt nordväst. Men där är också mycket skog runtomkring. Efter en kort fundering bestämmer jag mig i alla fall för att satsa på det molnet. Små sjöar brukar ju trigga termiken och molnet talar för att där finns nåt fint. Jag kan ju dessutom vända och nå tillbaka till fälten om jag inte hittar något. Kommer fram till sjön på 1000 m MSL. Söker ett par varv och utan att hitta något, men ser samtidigt att jag har ett hyfsat fält att landa på om jag skulle få problem så jag behöver inte ha bråttom tillbaka.
Är nu nere på 850 m och känner att något är på g… Och där, rakt in i kärnan! En jämn, kraftig blåsa som tar mig rätt upp till 2100 m utan avbrott. Dagens bästa! Helt plötsligt är läget helt annorlunda, jag har Strömsnäsbruk inom räckhåll och först nu börjar jag tro att jag kanske ska ro detta i hamn! Tittar på trackloggen på min Garmin GPS map 76s och ser att om jag flyger upp till Strömsnäsbruk och lite längre västerut så kommer jag att få en fin FAI triangel med hyfsat lika långa ben. Väster om Strömsnäsbruk ligger dessutom några fina fält där jag landade tidigare i somras. Drar tre fjärdedels VG, brukar inte dra fullt eftersom den minsta störning lätt får en ur kurs då, och sätter kurs mot Strömsnäsbruk. Jag följer ett lyftstråk med moln och sjunker inte mycket. Passerar samhället och E4:an på 1800 m.
Ser nu fälten en bit väster om Strömsnäsbruk och det är inga problem att nå dit. Men inser samtidigt att där inte finns några moln. Det finns det däremot mot Markaryd och söderut mot Skånes Fagerhult. Så valet är enkelt, jag kapar benet lite och går direkt mot Markaryd efter att först ha kurvat upp mig ett par hundra meter. Glider mot molnen vid Markaryd och hittar en fin blåsa ungefär vid Lagan-bron. Är nere på 1300 m innan klättringen uppåt börjar. Toppar ut på knappt 2000 m och fortsätter söderut mot Markaryd. Får då syn på en vinge som kurvar över byn och ligger lite högre än mig. Perfekt, då finns där stig tänker jag! När jag närmar mig försöker jag kika upp för att se vem det är och efter ett tag kan jag urskilja den ljusblåa nyansen på Tommys vinge. Det gläder mig, för om Tommy befinner sig över Markaryd och kom iväg efter mig när jag kommer norrifrån då har jag troligtvis flugit längre! Nu gäller det bara att hålla ihop det här…
Jag befinner mig nu under Tommy i svagt stig över norra utkanterna av Markaryd och Timsfors. Kan se flygfältet i Skånes Fagerhult i motljuset, om än knappt för mitt visir är mörkt och flygfältet ligger i skugga. Funderar på hur högt jag behöver gå innan jag vågar mig på det avslutande glidet. Vill ju inte riskera att tvingas landa någon kilometer kort. Tommy är nu uppe i topp och jag ser när han drar iväg. Jag tar ett par varv till för att komma upp på samma höjd. Tänker samtidigt att då kan jag ju se hur det går för Tommy. Men jag hittar honom inte igen, han är fullständigt uppslukad i motljuset.
1950 m MSL, nu får det bära eller brista! Drar tre fjärdedels VG, kickar ner mig, drar in armarna och sätter kurs mot Skånes Fagerhult. Det är svag motvind, men nästan 2000 m måste ju gå, tänker jag. Men marken rör sig oändligt långsamt under mig! Jag har inte ens kommit förbi Markaryd och jag försöker avgöra om flygfältet är på väg upp eller ner. Det ser ut som om jag har det i ungefär samma vinkel. Fortsätter glidflygningen och passerar de södra delarna av Markaryd. Ser fältet vid Köphultasjön där många fått landa och tänker att har jag 1000 m där så kan jag inte misslyckas…
Passerar Köphultasjön på 1000 m! Ser samtidigt en vinge som svänger in för landning i Skånes Fagerhult. När undersidan vänds upp ser jag att den har orange märkning. Aha, det är Johan! Men vart tog Tommy vägen? Jag har inte långt kvar och känner nu hur pissnödig jag är. Får då även syn på Tommy, ungefär på samma höjd som mig och över fältet. Ser också en vinge som står vid banan, det är Håkan. Precis innan fältet kommer jag för första gången in i stig sedan jag påbörjade finalglidet. Som brukligt, när man vill ner i Skånes Fagerhult, då är det svårt att komma ned! Passerar fältet på 700 m MSL och hittar ett område utan lyft väster om det och kurvar ner mig snabbt. Tränger mig före Tommy, för nu är jag rejält pissnödig. Gör, för att vara mig, en bra landning mitt på fältet där Håkan parkerat sin vinge. Det har nu gått 3 timmar och 5 minuter sedan jag startade. Tommy landar ett par minuter efter mig och Johan har hunnit traska bort till sin bil.
Vi snackas vid och det visar sig att Håkan flugit långt, en triangel på drygt 100 km! Tommy har som jag misstänkte flugit lite kortare än mig då han hade problem att ta sig upp efter start. Johan har också flugit en triangel men åt motsatt håll som oss andra. Nu är det bara Harald vi väntar på. Han fick göra en omstart, men ingen har hört av eller sett honom sedan dess. Vi väntar ett bra tag och börjar rigga ned. Plötsligt får vi syn på honom på glid mot fältet norrifrån. Han gör en lov runt fältet och landar ca kl. 17:20.
Alla fem har flugit sträcka, endast en omstart och alla har tagit sig i mål! Med facit i hand visar det sig att jag flugit en triangel på 71 km, med FAI regler blev den lite kortare, 69 km. Tommy, Harald och Johan flög FAI trianglar på omkring 50 km.
En bra dag!
