Säsongen 2016 står inför dörren och frågan på allas läppar är: när blir det äntligen dags att måla det där staketet? I väntan på flygbart väder kan ni läsa den här sammanfattning av fjolårets utbildning i flygparadiset Sverige. Dessutom vill jag ventilera lite tankar och annat gott.
DETTA HÄNDE 2015
För somliga började flygsäsongen tidigt med utbildning för instruktörer, nya som gamla. Hängflygförbundet och riksinstruktören Hans Berg samordnade två helger i januari 2015 fulla av föreläsningar, diskussioner, utväxling av kunskap, möte mm. Första helgen var det fyra aspiranter samt riksinstruktören som träffades i Göteborg. Man ägnade sig åt utbildning av de nya instruktörerna i bl.a. flygsäkerhet, vår organisation, regler som omgärdar vår verksamhet, meteorologi osv. Andra helgen var det hela 18 st från Hängflyg och 7 st från Skärmflygförbundet som träffades i Malmö. Lördag var det utbildning i pedagogik och metodik, en fantastisk & informationsrik kurs på sex timmar som genomfördes av en erfaren SISU idrottsutbildare. Syftet var att instruktörerna skulle lära sig att överföra sin kunskap på ett effektivt och lättförståeligt sätt som når fram till alla. Pedagogikkursen tog upp de vanliga utmaningar man stöter på som instruktör. Hur kan du fånga alla elevers uppmärksamhet? Hur får du dem att förstå? Vilka metoder passar dig som instruktör? Under dagen blev det en del aha-upplevelser från även de mest erfarna och pedagogiska instruktörerna i lokalen. Det var säkert många som äntligen fattade varför en viss elev fattade allt och gjorde rätt på skolbacken samtidigt som eleven bredvid inte fattade något alls. Skärmflygförbundets representanter tyckte också att kursen i pedagogik var guld värd. Söndag hade instruktörerna ett möte där det diskuterades rekrytering, samarbete, utbildningsplaner, utrustning mm. Man lyfte fram behovet och möjligheten för instruktörerna att samarbeta med varandra så att utbildningen kan flyta på smidigt och att eleverna har större möjligheter att skola i olika delar av landet. Även behovet av kontaktpersoner (elevansvariga) i varje klubb som kan hjälpa de som är nya i sporten att hitta rätt och skapa eget kontaktnät diskuterades. Sist men inte minst diskuterades internets roll nu när det har blivit svårare att träffa hängflygare ute på flygställena. Med det i tankarna får vi påminna er att hänvisa alla nyfikna och flygsugna personer till Hängflygförbundets fantastiska hemsida www.hangflyg.org där man hittar omfattande & aktuell information om allt inom HG. Alltid trevligt med möte, diskussioner, åsikter, förslag, möte, diskussioner, möte, förslag, möte, möte, möte. Men hur gick det ute i verkligheten då? Jo, efter alla möten var det dags att verkställa det som sagts och lovats. Första steget, att vägleda personer som kontaktar instruktörer eller elevansvariga och undrar om utbildning. Vi uppmanar de att ha koll på alla fronter och – om möjligt skola flera instruktörer samtidigt. Vi uppmanar de att läsa igenom informationen på förbundets hemsida så att de vet vad som gäller i sporten. Det gäller att passa på när det är flygbart! Vi aviserade utbildningstillfällena på förbundets anslagstavla med varierande resultat: några instruktörer med mer datorvana använde funktionen flitigt, andra som var lite mindre entusiastiska datoranvändare tyckte att det är ett utmärkt verktyg och skulle hjälpa elever att hålla koll men själva höll de sig på säkert avstånd från anslagstavlan….
SKOLSÄSONGEN 2015 kommer nog att gå till historien som det sämsta skolningsflygåret någonsin. Ostadigt väder med starka vindar och osäkra prognoser ledde till ett minimalt antal utbildningstillfällen. I detalj kan man rapportera från klubbarna att:
• Norrlandsklubben Albatross med Gunnar, Annika och Bosse i spetsen körde säsongens första grundkurs i början av mars med tre elever. Även Ingemar från Stockholm var med som hjälpinstruktör och blev klar med sin instruktörsutbildning. Han har sedan dess lyft hängflyget i Stockholm och kör benhårt varje gång det blir väder. Näste steg blev flygläger i Åre och sen fortsatte man med markbogsering under sommaren. I övrigt har ett par gamla rävar blivit återcertade efter uppehåll och själva Gunnar fick blodad tand efter att ha skolat elever med sin sprillansnya Falcon 3 tandemvinge. Och så en trevlig resa till Lanzarote i November där nya som gamla fick flyga och flyga och flyga…
• Göteborgsklubben GWAIHIR med Mats Olsson i spetsen försökte också komma igång med grundkursen men fick vänta länge för optimalt väder. Första utbildningstillfälle skulle man ta på Hammar men det blåste lite för mycket hela tiden Till slut fick man ett fönster i blåsvädret och körde backgliding på Hammar. Sen körde man lite markbogsering på hemmaplan, även där plågades man av för mycket vind.
• Skåneklubben med undertecknade som aktiv instruktör i år rekommenderade till samtliga nya elever att kolla med andra instruktörer och skola parallellt så att man skulle öka sina chanser att bli klar i god tid. I sann samarbetsanda skickade undertecknade Lundabo en elev från Stockholm till ovannämnda grundkurs i Norrland då eleven ville komma igång så fort som möjligt. Med facit i hand kan man konstatera att det var ett fantastiskt tips då vinden på Hammar har fortfarande inte lagt sig sen i början av april 2015. Perfekt om man vill flyga hang men inte lämpligt för nya elever som ska gå grundkurs. Efter många inställda dagar fick man äntligen sitt första utbildningstillfälle i slutet av augusti!!! Det gick betydligt bättre i Frankrike dit jag åkte med fyra elever som redan gått grundkursen och nu skulle fortsätta med lite mer spännande flygning. Alperna i mitten av juli bjöd på kanonväder och man fick flyga varenda dag. Alla kom igång med sin flygning och fick uppleva sådant som man hemma bara kan drömma om. I Frankrike fick elever med 7 flygtimmar i loggboken tidigare flyga på mer än 2600 meter. Heja Alperna!!! Hemma i Sverige fortsatte vi med lite utbildning i flygbogsering på hemmafältet i Skånes Fagerhult och så lite hang på Hammar.
• Friflygarna i Örebro hade också en tuff grundskolningssäsong p.g.a olämpligt väder. Sveriges roligaste instruktör Mats Johansson tillsammans med Janne blev tidigt klara med två av fjolårets elever. Den ena av dem hängde med till Frankrike medan den andre sålde sin vinge strax efter att han blev klar med kursen. En tredje elev från föregående år blev nästan klar. I samband med årets kursomgång dök det upp en återfallsflygare som fixade värsta starter och landningar trots ett uppehåll på ungefär 20 år. Efter en kvällslöpning i backen hängde han med ett flygargäng till Bulgarien och flög flitigt. Av övriga två elever har den ena tagit en paus. Den andra eleven kämpade på ihärdigt och blev nästan klar frampå hösten.
KAN VI ÖKA ANTALET AKTIVA FLYGARE?
Under 2015 var det hela 102 flygare som löste licens – vissa fick flyga en del, andra fick flyga mindre. Några var så pass nöjda och belåtna med att ha fått en plastbricka från Hängflygförbundet att de sket i att flyga helt och hållet. Tyvärr fortsätter trenden nedåt i vår lilla sport och inget tyder på att det kommer att vända. Kan man få flera att komma in i sporten och stanna? Vi i Skånes Drakflygklubb har under flera år försökt locka nya flygare med PR, informationsrika webbsidor och deltagande i flygtillställningar. Ju hårdare vi körde med marknadsföring desto mera intresse från allmänheten. Detta resulterade i ett större antal elever som anmälde sig till vår grundkurs. Men längre än så kom vi inte. Efter grundkursen hoppade samtliga av sporten. Hade man tur så skulle en elev fortsätta. Vår marknadsföring var inte heller bara tomma ord. Bakom orden fanns det tre instruktörer. Tillsammans med Hans och Per A har vi under åren haft några fantastiska grundkurser i Skåne – bra kontakt med eleverna på alla plan, fint väder, proffsigt utförande, engagemang, hög säkerhetsnivå osv. Vi fick mycket beröm och positiv feedback från dem samtidigt som alla eller nästan alla hoppade av. Eleverna gick alltså en smidig kurs, hade tur med vädret, fick ett mycket positivt intryck av sporten, upplevde aldrig någon frustration… men slutade ändå. För de få som stannade kvar i sporten och fortfarande flyger (jag kan allas namn) spelade vädret i slutändan ingen roll, hur smidigt eller krångligt det gick till, om instruktörerna var tillgängliga jämt eller hade ont om tid. De som flyger än ville bli hängflygare och tyckte att känslan av att flyga vinge var värt besväret. Det gäller även för elever i andra länder. Trots att förutsättningarna nästan alltid är bättre än i Sverige (fulltidsinstruktörer, bättre tillgång till berg, bättre väder, mer folk som är ute och flyger) så är det bara en bråkdel av eleverna som fastnar för sporten. Vissa slutar redan under grundkursen, andra hoppar av efter ett par år. Men gemensamt med Sverige är att ingen och inget verkar kunna påverka det. Huvudsakligen nämner de att sporten tar för mycket tid och/eller är för krånglig. Det är ytterst få som tycker att det är OK att lägga så mycket tid, engagemang och pengar som behövs på hänggliding. Så antalet aktiva flygare lär förbli lågt. Det är bara att gilla läget. Samtidigt kan nämnas att kring aktiva instruktörer frodas verksamhet och flygning. Aktiva instruktörer gynnar alltså flygningen i sin helhet, inte bara för elevernas del. Detta är ett (semi)officiellt konstaterande av USA:s hängflygförbund och det har man sett även här i Sverige. Om det nu inte blir så många elever per år tycker jag inte att det ska ses som något negativt utan endast som fact-of-life. Personligen tycker jag att det ska ses som positiv – instruktörerna har möjligheten att ägna mer tid per elev om inget annat. Som förbundets utbildningsansvarig hoppas jag att instruktörerna fortsätter att samarbeta lika bra som de gjorde under det gångna året. Vårt utökade samarbete gör att de få lyckliga personer som fastnar för sporten kan komma igång så fort det går. De har fått det stöd och den hjälp som behövs. Jag hoppas även att alla aktiva flygare och klubbar kan stödja och hjälpa instruktörerna så att de orkar dra vidare den verksamhet som finns och då även öka både sin egen flygning och instruktörsarbete. Ett trevligt och flygrikt år ska vi ha. Vi ses i luften.
Jorgos Billis
Utbildningskoordinator
Hängflygförbundet
Tidigare publicerad i Hypoxia
