Visst ska man åka till Lanzarote under vintern när det är sparsamt med flygmöjligheter hemma. Det är ett populärt resmål för många europeiska piloter och har varit det så länge jag kan komma ihåg.
Första resan gjorde jag 1992 och då hade mina kompisar redan gjort flera vändor. Ifjol åkte vi ett gäng på fem piloter från norra Sverige och det är ju inte helt utan ansträngningar att få ihop det. Vi kör ju ned till Arlanda med bil och tar flygutrustningen med oss. Det är ungefär 100 mil för mig som har längst. Man bokar resan med charter och betalar extra för vingtransporten. Det kan variera i priser, men vi har hamnat på cirka 10 000 kronor per person inklusive allt för en vecka. Då är mat, boende, hyrbilar och bilresan hemma inräknad.
Hur gör man då om kompisarna inte är på då man vill åka? Finns det ingen lättare variant? Ja, det gör ju det och det är det jag har provat nu. Jag har packat mina grejer och kläder i selen och flugit från Luleå via Arlanda ner och bokat hyrvinge och transporter med Johnny Nilssen på Lanzarote. Han är norrman och bor där stora delar av året och har byggt upp en vettig verksamhet för hängflygare. Han kan ön väl och det är väldigt enkelt att slippa bry sig om en massa praktiska arrangemang. Bara en sådan sak som att hitta en parkering för hyrbilen med alla vingar på taket. Det har ju hänt att vingar har blivit stulna. Nu får man besked om upphämtning via messenger och det är bara att vänta utanför hotellet på utsatt tid. Tiden för min resa sammanfaller med Canary Open som är en FAI-tävling på ön som går varje år i december. Därför är det fullt med flygfolk på plats och det värmer ett gammalt hängflyghjärta när man ser alla bilar med vingar på biltaken. Jag ska inte tävla, men det går ju bra att friflyga också. Det rör sig om cirka 50 tävlande och förmodligen 20-30 friflygare. Som friflygare väljer man då att flyga före och efter tävlingsstarten.
När det inte är tävling, så är det mindre noga. Det är gott om plats i luften och oftast god disciplin bland piloterna. Är det trångt någon gång, så är det vid starten och då är det ofta någon oerfaren PG-pilot som har parkerat där när det är för blåsigt mitt på dagen. Tävlingsarrangören kan spärra starten för friflygare om man inte registrerar sig och lovar att följa reglerna som att kurva åt samma håll på starten.
Johnny har sin bas i Yaiza där han har köpt ett hus. Där har han boende för 4-5 personer och man delar på allt som ett team. Vi som inte ryms får boka hotell och Johnny kör sin minibuss och hämtar upp efter vägen. I källaren har han ett garage med förråd för vingar och en liten verkstad för reparationer. Många har lämnat sina Lanzarotevingar där och nu var det totalt 40 vingar i garaget. När österrikaren Tom Weissenberger har tagit ut sina kajaker därifrån, så går det in några till.
Tom har en liknande verksamhet på ön, men mer inriktad på high performance-skolning. Det är dyrare och det krävs att man kan flyga toplessvinge och distans för att få boka. Förmodligen är det en bra skolning för den med tävlingsambitioner. Inte för att Johnny inte kan det, han är ju rankad fyra i Norge och deltar i landslaget. Därför har man alla möjligheter att utvecklas med honom. Han är norsk instruktör och tandempilot också. Han har själv åtta vingar nu och jag hyrde en Wills Wing Sport2 155. Den kostar 175€ för en vecka och han vill ha en deposition på 500€ som man får tillbaka om grejerna är hela. Transporten kostar 100€ för en vecka och han tar 120€ för en bädd i dubbelrum och har man tur får man dela rum med vingarna i garaget:-) Jag som inte ryms där får ju något högre kostnader med hotellet, men totalt sett blir det inte så mycket.
Flygväder hittar man på vanliga siter på internet och flygställena heter: Famara, Tina Soria/Macher/Asomada (olika namn, samma plats), Mala, Orzola, Mirador del Rio, Yaiza och några till. Sök på Youtube eller Vimeo, så har ni många timmar med underhållning.
Beroende på vindriktning och styrka, så väljer man olika ställen förstås, men ibland fungerar alla samtidigt och det beror på att ön är som en skorsten med havet runtomkring.
Hur hittar man dit då? Utan lokal kännedom blir det ju svårt, men man kan ju fråga sig fram när man ser var det flygs. Bäst är det att åka med någon som har varit med eller fråga Johnny. Efterhand lär man sig själv. Ju mer erfaren man är, desto mera får man ut av resan. Har du inte hangbehörighet och höjdflygning, så behöver du instruktör. Även om du har flugit mycket så kan det vara bra med instruktioner då det bitvis kan vara mycket vind. Förr hade man kurser här för nybörjare och det går säkert att få till nu också. Det är ju en bra skola i ett behagligt klimat och inte sällan kan man få ihop 20 timmar på två veckor som färsking. Dessutom gör man det på vintern när man annars skulle ha haft uppehåll och kan börja säsongen hemma med bra flygtrim. Mitt mål med denna resa var att få flyga på långa hanget på Famara som sträcker sig 20 kilometer mot nordväst. Tidigare stämde inte vinden, men nu fick jag till det med en flygning på tre timmar och spotlandning på beachen där det kryllade med badgäster och surfare. Jag loggade 8:40 denna gång. Säsongen sträcker sig från oktober till mars och det är värt flera turer. Både Johnny och Tom Weissenberg hittar du på Facebook med sidorna Hangliderlanzarote och Wingsontour. Reidar Berntsen har många fina bilder och filmer.
Text och foto: Gunnar Remer
Tidigare publicerad i Hypoxia 1/2017
