Ibland gör man misstag som i efterhand kan te sig obegripliga. Men just i den aktuella situationen så tänkte man inte rätt och kunde inte se det uppenbara. Ofta handlar det om att situationen är ovan, det kan vara en ny plats, ny utrustning eller ett moment man aldrig genomfört tidigare.
Jag tänkte i denna artikel ta upp tre incidenter som alla inträffat i samband med flygbogsering och som medfört ofrivillig separation från bogserflygplanet. De slutade väl, endast lite irritation uppstod, men de kunde slutat betydligt värre om de inträffat vid fel tidpunkt. Gemensamt för alla är också att de lätt kunnat undvikas om man bara tänkt till.
Det två första situationerna är självupplevda, den tredje har en klubbkompis berättat för mig.
Obegripliga veklänksbrott
Den här incidenterna inträffade i samband med att Håkan Larsson, Tommy Nilsson och jag var i Arizona, USA, för att delta i Santa Cruz Flats Race 2014. Men vi måste gå tillbaka två år i tiden då Håkan och jag var i Australien och flygbogserade för att få en förståelse av dumheten i det hela.
Inför resan till Australien blev jag informerad av en klubbkompis som flugit där en hel del att man inte använder sig av fluck, som ju är standard i Europa, utan istället av en så kallad barrel release. Den består av ett snöre infäst i selen på samma ställe som flucken och bildar ett V när bogserlinan hakas i. Veklänken sitter på ena ”benet” i V:et, d.v.s. deras veklänkar blir endast belastade cirka hälften så mycket jämfört med när veklänken sitter i bogserlinan. Bogserpersonalen delar ut veklänkar till piloterna i tävlingen som fäster dem i sina releaser. Vår kompis tipsade oss därför om att vi skulle ta med egna veklänkar av samma modell vi använder här hemma samt förse dem med en stålring som flucken kopplas till. Veklänken hakade vi sedan fast i deras bogserlina.
Två år senare kom jag ihåg stålringarna men det där med veklänken hade fullständigt försvunnit ur minnet.
Till Casa Grande i Arizona kom vi ett par dagar innan tävlingsstart efter att vi kört från Los Angeles. Dagen innan tävlingsstart skulle vi provflyga våra vingar på ett litet flygfält utanför Casa Grande. Det var fruktansvärt hett, över 40°C. Efter att väntat på mindre sidvind en hel dag i hettan var det dags fram emot kvällen. Både Håkan och jag kom iväg utan problem, men när det var Tommys tur brast veklänken i princip innan han börjat rulla med dollyn. Ny veklänk och nytt försök. Samma sak, veklänken brast igen! På tredje försöket (har jag för mig) kom han iväg utan veklänksbrott.
Vi tänkte inte mer på det utan var nöjda med att ha provflugit våra vingar innan tävling som skulle starta nästa dag. På första tävlingsdagen går själva starten bra för mig, men vi har inte stigit mycket mer än 50 m så brister veklänken och jag tvingas passera en väg och mindre kraftledning för att landa bland några buskar på andra sidan. Det blir en pärs att bära tillbaka vingen till start i den 40 gradiga värmen. Senare gör jag en ny start utan problem och om jag minns rätt kom både Tommy och Håkan iväg utan veklänksbrott.
Men det fick oss att fundera, varför alla dessa veklänksbrott? Och det är först på kvällen som det slår oss, deras veklänkar blir ju belastade bara hälften så mycket som våra! Och vi använder oss av deras svagare veklänkar! Inte konstigt det blir brott. Man skäms när man kommer på anledningen. Och man ska kalla sig ingenjör eller nåt…
Efter det köpte vi amerikanska bogserkopplingar typ barrel release.
Mystisk tjuvrelease
När Tommy Nilsson och jag skulle provflyga vår nya tandemvinge hade vi försett den med tvåpunktsinfästning av bogserlinan. D.v.s. bogserlinan är infäst till en V-formad lina som i sin tur är infäst både till kölröret och till pilotens sele med fluck. Vid urkoppling släpper man linan från kölröret via en vajer och handtag på styrbygeln. Flucken används bara i nödfall. Man använder sig av detta arrangemang för att få extra stabilitet i bogserdraget samt att slippa det bygeltryck som man normalt har vid flygbogsering. Detta är lämpligt vid skolning och tandembogsering.
Det var första gången vi använde oss av detta system. Vid första draget hade vi fäst linan i kölröret alldeles för nära upphängningspunkten vilken medförde att vingen blev extremt girkänslig varvid kraftiga svängningar kring giraxeln uppstod. När vi sedan flyttade fram infästningspunkten sträcktes release vajern som var dragen genom en kort kölficka. Kölfickan var lös mot korsbommen när vingen stod på marken men när vingen lättade från marken sträcktes kölfickan och drog därmed i releasevajern så mycket att bogserlinan kopplades ur. Detta hände på ca 50 meters höjd och Tommy kunde lugnt landa rakt fram på fältet.
Fluck på drift
Den här incidenten inträffade i samband med en vanlig flygdag på hemmafältet i Skånes Fagerhult. Normalt så fäster man flucken i två öglor i selen som är avsedda för detta. Det finns bland piloterna lite olika arrangemang för att förhindra att flucken ska kunna glida ut ur dessa öglor. Själv monterar jag två quick pin i flucken utanför öglorna som gör det omöjligt för flucken att glida ur.
Piloten i det här fallet hade ingen sådan låsanordning. Flucken stack ut tillräckligt långt genom öglorna i selen för att flucken inte skulle kunna glida ur, trodde han…
Det som hände var att när bogserdraget började dra i flucken, som är svängd bakåt i ytterkanterna, så gled öglorna utåt med tillräcklig kraft för att sära på selens dragkedja. När dragkedjan väl öppnats så fanns det inget som förhindrade flucken att glida ur. Vilket den gjorde i princip innan dollyn börjat röra sig framåt. Förutom själva tjuvreleasen kan man lätt tänka sig vad som skulle kunna hänt med tänderna och käken om piloten samtidigt böjd ned huvudet när flucken kom flygande…
Tänk efter före
Vad vill jag säga med detta? Ja, det är nog ganska uppenbart. Det skadar aldrig att tänka till. Speciellt när något nytt ska testas, om man är på en ny plats eller om situationen är ovan på något annat sätt.
TA DIG TID! Tänk igenom vad som skulle kunna gå snett, åtgärda osäkerheterna och förbered dig mentalt på vad du ska göra om det trots allt inträffar.
Samt lär av andras misstag!
De här tre misstagen behöver inte upprepas, för nu har du läst om dem här.
